En milstolpe i min löparkarriär

Eller åtminstone en halv milstolpe. Idag tänkte jag testa hur långt jag skulle orka utan att stanna eller börja gå. Jag satte sträckan till 5 km på löpbandet och satte igång. Efter ca 1,5 km så stannade löpbandet utan förvarning och jag fick inte igång det igen. Fick börja om från start. Farten i början satte jag på 8,8 km/h. Det kändes bra de första 2 km men sen började det bli tungt. Kanske ska berätta att detta är andra gången jag springer en längre sträcka sen början på 90-talet. Första gången var i förra veckan då jag sprang 2 km. Tycker ju inte det är särskilt kul. När jag efter 16 minuter ser att jag har 2,5 km kvar av mina 5 km så känns det hela övermäktigt. Men jag ger inte upp. Ökar till och med farten lite. Sista kilometern var hemsk, riktig hemsk. Men jag lyckas springa mina 5 km och jag är riktigt stolt över det. Tiden blev 32 minuter och 34 sekunder. Snittiden per km var 6,31. Nu är jag helt slut i kroppen och undrar om jag kommer göra det här självplågeriet fler gånger. Men det tar nog fler än 2 gånger för att man ska börja tycka det är kul att springa. Nu har jag i alla fall en tid att försöka slå framöver.